En sak....i taget

Kommunerna i vårt avlånga land har kommit på den lysande idén att alla fast anställda inom den kommunala omsorgen måste vara utbildade undersköterskor.

Rätt bra eller?... för detta ska ge oss vårdpersonal en högre status och en höjd kunskapsnivå...en god tanke men....och nu kommer ett stort MEN.....får vi högre status....för utbildningarna har i vissa fall lett fram till yrkestitlen omvårdnadsköterska.

Nu ska man definitivt inte säga att personalen som gått den utbildningen är en sämre personal, men kommunerna har sparat in på utbildningen för en omvårdnadsköterska har inte behörighet att jobba inom sjukvården i landstinget.
Så vill en omvårdnadsköterska söka arbete inom sjukhus, vårdcentraler så måste man läsa upp sjukhuskompetensen.

Ovanligt osmidigt sätt och visst är det så att en undersköterska inom äldreomsorgen inte behöver ha kompetensen för sjukhus men när dom ändå läste så skulle dom fått bli undersköterskor i dess rätta bemärkelse och sparat besvär i framtiden.

Att vi sen mot all förmodan får högre lön än ett sjukvårdsbiträde i och med att det inom omsorgen nu endast ska finnas undersköterskor är väl glasklart.....eller?...hur blir det då med omvårdnadsköterskorna?

Samma lön?
Givetvis ska vi ha samma lön oavsett vad vi heter yrkesmässigt men då vi redan har absolut lägsta lön så är vårt utgångsläge som undersköterskor i omsorgen rätt tunnsått.

För hur var det nu, finns det ett krav på att alla personer som ska bli fast anställda i kommunen måste ha körkort? då borde kommunen stå för kostnaden och om dom inte vill stå för det borde ju kommunerna vara så rakryggade att dom betalade ut en mer skälig lön än en lön som ligger precis över gränsen för vad som är lagligt.

Annars kommer det bli svårt att få undersköterskor att anställas inom omsorgen i framtiden.

Så frågan är tjänar vi uskor på att vi är just uskor när vi har löner som sjukvårdsbiträden?