fredag 28 februari 2014

Nolltolerans

Arbetet emot mobbing, trakasserier, förtal, skitsnack på skolor och arbetsplatser har knappast lett till att situationen förbättrats så man kan ju undra varför? 

 

http://nolltolerans.org/ 



http://www.friends.se/ 

 http://www.umo.se/vald--krankningar/mobbning/

Den som inte förstått det som stod på dessa sidor har troligtvis ingen medkänsla och ännu mer troligt inget hjärta


Anyone who did not understand what was written in these pages has probably no compassion and even more likely no heart.
För oss andra..läs här:
http://overcomingbullying.weebly.com/

Så det enda vi ska kräva är nolltolerans men trots att samhället är fullt av förnuftiga, godhjärtade medmänniskor så finns det rötägg och ovetande, ja sådana människor som inte vill eller kan bry sig eller bara är urbota dumma i huvudet som inte förstår hur en annan människa känner. 

Så ser du något, hör något, uppfattar något tveka inte utan agera och frågesätt för annars riskerar ytterligare tillfällen att gå till spillo att stödja, hjälpa eller helt enkelt bara finnas där när det behövs att gå förlorat.

söndag 23 februari 2014

Arbetsmiljön.....

När man konstaterar att arbetsmiljöverket ska ut och kontrollera om det finns skadlig arbetsmiljö på arbetsplatserna så välkomnar man ju detta men det finns faktiskt en sak som förbises om jag inte har fått allt om bakfoten.


Jag tror faktiskt att en majoritet av Sveriges undersköterskor upplever att man fått sämre arbetsvillkor på senare år, delade turer som innebär att man på så väl vardag som helg ska infinna sig tidigt på morgonen...............jobbar fram till middagen sen ha ledigt fram till eftermiddagen för att sen jobba kväll..eller en tur där man börjar på förmiddagen och jobbar till kvällen i ett helt pass...där arbetstiden innebär att man varken får en förmiddag eller kväll ledig.



Lägg sen till arbete varannan helg...där dom flesta knappt känner att man är ledig för hur ska man kunna återhämta sig på ett minimalt antal dagar i veckan när plötsligt helgerna styr schemat trots att vi arbetar i det flexibla timecare som plötsligt har blivit en börda.



Sen kommer dom så älskade vikariepassen ja eller resurspass som det vackert heter när man som fast anställd undersköterska plötsligt ska arbeta emot boenden eller hemtjänst för att täcka upp för vikariebehovet vid semestrar, sjukskrivningar utan att man får veta vilken tid eller dag man ska arbeta, för det får man i bästa fall veta i färdigt schema och tiden får man veta dagen innan passet före klockan tre på eftermiddagen..för att hinna boka dagis..sorry.. ungar mamma/pappa sliter er upp ur sängen vid halv fem imorgon ni lägger väl er före 21..annars får ni inte sova..sen ses vi inte förr än i övermorgon..

 

Ja.. för så blir det med dessa delade turer..resurspass..som så smidigt täcker upp arbetsgivarens behov av "vikarier" och arbetar du på en demensavdelning så ska du inte tro att du klarar dig undan allt precis som att koka soppa på en spik...fast här är det personalen som hälls ner i grytan och så rör man om...hur var det nu med kontinuitet..trygghet.....? någonting är lätt vidbränt..det känns på lukten...ja just det är värdegrunden som stinker.

Det är ju medmänniskorna vi ska ta hand om som också hamnar i kläm tillsammans med dom anhöriga och även vi som arbetar inom vården.



Det var väl så tänkt att vi undersköterskor med fast tjänst borde få chansen att få en dräglig arbetsmiljö men tyvärr så försämrades allt istället till den milda grad att vi nu till och med är tillbaka till den tid då flera av oss faktiskt hade det bättre som vikarier, så kallade timmare eller polverksamheten ( ja för då kunde man ju säga..njae jag kan inte ta det passet ) nu styr schemat din tid oavsett vad du önskar eller försiktigt lämnar in ett önskemål dag/ tid om att få vara ledig för allt styrs av den så kallade verksamheten, som tydligen blivit väldigt mäktig för inte ens fackförbundet kommunal vågar utmana denna mäktiga tyrann......

 


Det kan man inte idag utan får helt enkelt bara inse att schemat och arbetsgivaren styr din tid oavsett hur ditt övriga liv ser ut....har du barn..socialt liv..föreningsliv...en kul hobby..eller bara gillar att vara ledig nångång..bli inte undersköterska.....enda chansen att bli ledig är ju när någon väldigt nära avlidit eller du själv dör... ja eller om någon av dina utarbetade kollegor är villiga att täcka upp för dig när du vill vara ledig...hmm... man kan undra en sak vart försvann alla vikarier?.

Är inte det ett arbetsmilöproblem?..

onsdag 12 februari 2014

Undersköterska....

Vad definierar en undersköterska? vad får just oss att så att säga brinna för det yrke vi valt? och hur ska vi kunna hävda oss i mediabruset.


Vi syns nästan aldrig i media utom i reportage när något enstaka besök görs hos ett boende eller hemtjänst där undersköterskorna sitter uppradade i fikarummet..känner du igen dig?..allt är frid och fröjd..och självklart ska man ut på avdelningarna och ta en bild på en undersköterska och en medmänniska som får ta emot hjälp...ja eller bara sällskap för det är just det vi gör.


Vi finns tillgängliga dygnet runt i ur och skur, sitter på sängkanten eller rullatorn..en lätt klapp på axeln eller kinden, en kram, ett leende för att på ett enkelt sätt att visa att jag finns här för dig.


Vi undersköterskor kavlar upp ärmarna..ja just det vi får ju inte ha långärmat...säger dom...vi får heller inte välja vilka kläder vi vill ha på oss utan att hävda vår rätt till trivsel men i slutändan så ska allt fokus inriktas på våra medmänniskor som vi umgås med under vår arbetstid oavsett om man är i behov av vård eller anhörig.


Vi är bollplanket för frustrationen, glädjen, obeskrivlig sorg och smärta eller bara ett välbefinnande som en stund framför televisionen i gott sällskap kan ge med kaffe och smörgåsstund eller den oro en människa kan uppleva när man inte hittar eller hinner till toaletten eller bara ett obeskrivligt sug efter något gott att äta och allt detta ska innefattas i det jobb som enligt definitionen heter undersköterska.


Så vi tar gärna hur mycket skit som helst på arbetet men vi önskar att vi ibland kunde få lite mer uppskattning i medierna och en chans att kunna leva på sin lön.