torsdag 4 oktober 2012

Vuxendagis....förvaring

Vi vårdpersonal får ständigt höra att vi är oumbärliga och otroligt viktiga för verksamheten men ibland känns det som vi är just längst ner på prioriteringslistan då vi ständigt får höra att vi är orsaken till att arbetsgivaren, landstinget och kommunen tycker att vi kostar för mycket.

Arbetsgivaren förmedlar en bild ut till allmänheten, dom anhöriga och vårdtagarna, där det utlovas att brukaren, patienten alltid hamnar i första hand, men den bilden flagnar lite i kanterna då det uppdagas att det sparas in på personal, prefab mat som skickas ut från storkök och som sägs uppfylla näringsbehov istället för lagad husmanskost som lagas i lokala kök som nu stängs för att dom kostar för mycket.

En ständigt ökande arbetsbörda där allt mer administrativt arbete ska läggas över på oss vårdpersonal, och visst dokumentation om våra vårdtagare och våra egna scheman är ju naturligt men när vårdpersonal ska administrera schemaansvaret för hela arbetsgrupper,  beställa matvaror via nätet, matlagning på avdelningarna och det faktum att vi nu allt oftare blir sittande framför datorerna/skrivbordet med ett krav att alla papper ska vara åtgärdade så fort som möjligt.

Paradoxen i detta är att det administrativa arbetet måste skötas annars får vi klagomål från arbetsledningen, fast å andra sidan om vi fokuserar på vårdarbetet och våra vårdtagare så får vi klagomål att vi inte hinner med pappersarbetet och får klagomål på detta.

Så vilken fot ska man stå på? för det är väl så att vi ska följa vårdgarantin och fokusera på våra patienter, brukare istället för att allt mer bli upptagna med andra arbetsuppgifter som kontorspersonal istället borde sköta.

För det enda vi vårdpersonal önskar är att vi får utföra vårt arbete att hjälpa och stötta våra vårdtagare och deras anhöriga utan att känna att vi inte räcker till på grund av ökad arbetsbörda.

För det är väl så att vi ska prioritera vårdtagarna eller?, så står det iallafall i alla dokument och så heter det när cheferna uttalar sig på möten och vårdplaneringar där vi i tydligen alltid ska sätta vårdtagaren i första hand trots att vårdpersonalen hamnar i sista hand.

För hur ska vi vårdpersonal lyckas med konststycket att ställa upp för våra brukare när vi alltid hamnar längst ner på prioritetslistan i lönesättning, utvecklingssamtal och arbetssituationer, och besparingar och nerdragningar av personal och tjänstgöringsprocent.

Vi behöver få stöd och uppmuntran och faktiskt höra att vi är just så uppskattade som det sägs och inte bara höra att vi är en ekonomisk börda för ibland känns det som vi vårdpersonal blir behandlade som just dagis där vi inte får klaga och framföra synpunkter utan att få höra att vi är besvärliga och otacksamma för våra vårboenden ska ju inte vara en förvaring av vårdtagare utan ett boende där alla trivs oavsett om du är vårdtagare eller personal.








1 kommentar:

  1. Vuxendagis jo jag tackar för pressen på oss ökar och det ställs mer och mer krav fast och andra sidan undrar man om arbetsgivaren tycker att vi är vuxna då vi ständigt får beslut tagna över våra huvuden utan att bli tillfrågade,precis som om vi inte själva är kapabla till att ta egna beslut, trots att vi gör viktiga beslut varje dag i vårt privata liv.
    Nä fy fasen och skärp er
    Du, jag förstår om du är trött på det, kram och kämpa på.

    SvaraRadera