tisdag 24 januari 2012

Grupper, team, arbetslag....


Du ....just du ja....nja inte du som står bredvid utan du....där...ja känn dig nu inte utpekad men visst känner du till fenomenet med arbetsgrupper....arbetslag..


Inom vården jobbar man ju nära varann och spenderar mycket tid med varann så hur påverkar detta oss.
Hur mycket delar du med dig av ditt privatliv med dina arbetskollegor, och vad är okej att ta upp.


Det är ju redan känt att man får bättre kontakt med vissa men så är det ju även i övriga livet och har man ett arbetslag där alla är lika involverade så är det fantastiskt.


Respekt för varann inom arbetsgruppen är en självklarhet men vad händer när det finns förslitningar i gruppen, för huvudsaken är ju att man visar respekt och är hjälpsamma mot varann inom arbetslaget.


Hur funkar det på din arbetsplats, stjälper eller hjälper ni varann och hur hanterar ni en situation då någon arbetskollega mår dåligt? eller varför inte väldigt bra?.


Eller svåra trauman,upplevelser inom utanför arbetet, pratar ni ut efteråt.
Arbetsgruppen består ju av olika individer och åldrar samt kön så vad är det bästa blandningen, receptet?


Hur ser ett arbetslag ut?


Kan dom indelas i två läger?....det gamla gardet...som har hängt med sen Dackefejden...när Hedenhös låg i farfars pung....ja du fattar...85 före kristus som principfast håller fast vid sina väl fungerande rutiner och inte vill ändra en nanomillimeter på en enda sak oavsett vad det gäller.


Respekterade, hårt arbetande med järnkoll på allt och alla och otrolig arbetsmoral, sen har vi andra personalgruppen ungdomarna...ungfolket, ligisterna, flexibla, ombytliga och med förmågan att känna in vad som krävs för stunden.som kommer med nya idéer ny utbildning och vänder upp och ner på avdelningar och arbetslaget, men sprider en frisk fläkt och bidrar till omväxling på arbetsplatsen, 




Så vilken kategori är den bästa?.....en blandning av bägge....för det vore ju idealet om vi kunde samarbeta.


Men.....alla är ju olika så hur funkar det på din arbetsplats? är du en av dom som knyter näven i rockfickan och svär lite tyst.


Vi som arbetar i vården borde ju vara proffs på att arbeta med varann....eller?


Så bjud nu till lite och möts på halva vägen för vi är ju först och främst på jobbet för patienten eller pensionären skull.


Så vad blir sensmoralen av detta.....samarbeta mina kära kollegor oavsett om ni jobbar dag, kväll eller natt.




För glöm inte bort nattpersonalen...våra hjältar som kämpar sig igenom nätterna och sover när vi andra är vakna, dom förtjänar ju att ingå i arbetslaget för dom delar ju arbetsmiljö, arbetsklimat med oss andra i arbetslaget.


För när det är ju faktiskt att dom tillhör en otroligt viktig kugge i arbetet och det är ju faktiskt dom som har den hårdaste arbetspassen.


Arbetslag innefattar ju samtliga på avdelningen oavsett arbetstid.

4 kommentarer:

  1. På min gamla arbetsplats delade jag ganska mycket, och du vet vad. Det var för att få förståelse för tankar och funderingar, och mitt mående vissa dagar.

    Där jag arbetar nu, vet dom inte mycket om mig, egentligen. Många anställda, och vill inte riktigt släppa in någon på privat mark.

    Ofta när personalen pratar med varandra, så är det över huvudet, under vården på vårdtagaren, och det gillas INTE av mig. Men samtidigt finns det ingen annan tid heller att prata privat.

    Där jag är nu, så hjälper alla, alla. Om det är ett trauma, så får man chans till samtal med varandra, innan arbetsdagen är slut. Feedback på en arbetssituation, är bra ibland, också.

    Jag kan känna att det är av betydelse att få "prata av sig" ett trauma, upplevelse och känslor, innan man går hem, eftersom man inte sen har den möjligheten, tystnadsplikten.

    Kramiz och tack för dina härliga kommentarer, som får mig att leeeeee ;)) även om det varit en riktigt skitdag ♥

    SvaraRadera
  2. SV: Jo, han älskar allt som brummar, till och med elvispen ;))

    Tack, det är konserverad frukt ;)De är god.

    Sant. vissa kommer man närmare, andra inte.

    Jo, tack. Bacillerna verkar vara på väg härifrån, eller snarare är dom på väg till dottern :(
    Kände mig helkass till morgonen, men sen har det bara lättat, så jag skippar både eldkastare och dekontaminatorn. Och förresten, vill jag inte ha hem den, du vet ju själv vad som kan ha vart däri.

    Kramiz och hoppas du får en fin kväll

    SvaraRadera
  3. Samarbete och respekt för och mot arbetskamrater är jätteviktigt och vi hjälps åt och stöttar varann i vått och torrt.
    Såg att du fått beröm för Nettan, så gulligt och tårfyllt.
    Kram och ha en skön ledig dag imorgon

    SvaraRadera
  4. Jag känner så här att en arbetsplats där inte medlemmarna i arbetslaget kan kommunicera och känna samvaro är inte värd att satsa på.
    Vi har nära kontakt och pratar om allt, och jag blev direkt en i gänget.
    Så tänk på dina arbetskamrater och visa att du bryr dig, så gör jag iallafall.
    Kramar Marie

    SvaraRadera