Tänk först...... tala sedan... inom personalen då alltså....för visst får man ha sina egna uppfattningar, sina funderingar men håll dom för dig själv eller framförallt se till att fråga den eller dom det gäller INNAN det sprids i personalrum korridorer eller ute på stan.
För varför pratar man inte direkt till den person det gäller om man nu är missnöjd eller undrar något?
Och hur tror man då att man ska slippa undan själv?
En fråga som man egentligen inte borde behöva ställa för vi undersköterskor är ju verkligen proffs på en sak att känna av andras känslor och bemöta olika situationer men i relationen mellan oss undersköterskor så får vi faktiskt underkänt.
Vården är ökänd för sitt skitsnack...för vem har inte råkat ut för detta...hand upp eller hört snacket..sett grupperingar..mobbing rent av....att man knappt hinner ut ur rummet eller vänder ryggen så startar snacket så frågan är bara hur får man stopp på detta, förslag någon?
Silvertejp?
Pipljuds mojäng som arbetskamraterna kan trycka på varenda gång som skitsnacket startar?
eller bara sunt förnuft...
Kan det vara så enkelt? säg inget som du själv inte vill höra om dig själv....eller?
Uskabloggen slänger ut frågan för man kan inte annat än förundras över allt det skitsnack som öser över avdelningar dagligen.
Eller kanske inte, för har du/ ni inget skitsnack på jobbet ska du/ni vara nöjda och glada över ett sunt arbetsklimat.
Vi andra får kämpa ett tag till............
Men man ska inte gräva ner sig utan "upp med hakan" som man säger till en giraff
och gilla läget....=)
Det är ju så att man ska tänka innan man talar som du skrev...jag är ju också en funderare precis som du och klurar ut det som behövs.
SvaraRaderaTänk att folk aldrig lär sig........
Du vet att jag håller tummarna och klart det fixar sig, jag väntar med spänning. kram Glad påsk!