Efter en kort tids sjukdom så fick Nettan somna in på Läckeby djursjukhus igår.
Efter att hon kämpat sig igenom cancer, och annat elände levde hon ett friskt liv fram till nu i januari då hon drabbades av magcancer, men vi vill ju minnas Nettis som den kämpande alltid glada, hårt arbetande Bordercollie hon var.
Nettan hängde med mig på jobbet redan 1997 och blev snabbt van vid att umgås med pensionärer så hennes jobb blev alltså att vara vårdhund att pensionärer, anhöriga och personal.
Hon har på ålderns höst hängt på i sin egen takt på jobbet nu och blev mycket omtyckt och hon är mycket saknad även på arbetet.
Så därför vill vi tacka Net för 15 år av absolut nöje och saknaden är mycket stor.
Ett gammalt inlägg om Nettan och djurvård från Uskabloggen
http://uskabloggen.blogspot.com/2011/02/djurvarden-sjalvklarhet.html
En oväntad men mycket uppskattad hyllning till Nettis
http://vardhundenothello.tumblr.com/post/16462006827/in-memoriam-net-en-av-sveriges-forsta-vardhundar
Fy vad tråkigt och hon var ju dålig men att det var cancer trodde vi ju inte.
SvaraRaderaVi känner med er och jag grät när jag fick sms:t
Kramar från hela familjen
Usch så hemskt, skickar tröstkramar
SvaraRaderaNäe, vad tråkigt :( 15 år är lång tid. Att förlora en familjemedlem, är tragedi :(
SvaraRaderaSkickar stärkande cyberkramar i massor ♥
Åh stackarn må hon vila i frid:(
SvaraRaderaVila i frid Net´s! Alltid trist att behöva ta farväl av någon men man får glädjas över det fina minnena.
SvaraRaderaNågra av mina kollegor har hundar och brukar ta med dom till demensavdelningen på jobbet och det är så glädjande och fantastisk att se vad en hund kan göra för en annan människa. Eller, givetvist, ett djur överhuvudtaget! Så himla glada dom blir.
Ps. Uppbrottet kom som en chock för mig, jag var så himla säker på min sak, jag visste att vi kunde reda ut det och börja på ny kula. Om inte så iaf försöka reda ut det men han verkade inte ens vara villig till det. Det är en lång historia men jag upplevde det inte lika dåligt som han gjorde. Jag går vidare men det är väldigt jobbigt att bli påmind av sonen som frågar massor och hela tiden säger att han saknar Christopher så himla mycket och blir på riktigt ledsen över det hela. "mamma, jag saknar ju faktiskt Christopher.. jätte mycket!" DET gör ont i mamma.hjärtat!!
Kram på dig!
Vi har uppmerksammat Net i vår blogg. Kram till alla er som saknar henne!
SvaraRaderahttp://vardhundenothello.tumblr.com/post/16462006827/in-memoriam-net-en-av-sveriges-forsta-vardhundar